fruhed

Det gör ont att få besked om att man inte kommer att vara en del av den nya organisationen. Trots att jag vet att det inte är personligt och att det i detta fall i det närmaste är som ett lotteri gnager frågan -varför just jag. Jag har inte fått svar på den frågan och kommer aldrig att få det men jag har en teori om att jag inte direkt är oumbärlig då jag precis varit föräldraledig i 1,5år.

Jag har de tre veckor som gått sedan beskedet pendlat mellan att vara jätteledsen, arg, likgiltig till jag nu landat i att detta blir kanon. När jag tittar på den nya organisationen där min ruta som var direktreklam blivit minimal känner jag det är dags att gå. Jag tror inte på det nya Post Nord, eller det är i alla fall inte den arbetsplats jag vill arbeta på.

Nu har jag genom trygghetsrådet fått möjligheten att få betalt i ett år och under tiden öka min kompetens för att hitta ett nytt jobb.